Premiärnerver.

Varje år går jag igenom samma jobbiga vårprocess; de första bina och insekterna...
Jag blir rädd för alla dessa smådjur varje gång de tittar fram ur sina bon på vårkanten, jag menar, det var ju så längesedan jag såg dem sist. Hur uppför man sig?

Idag såg jag en liten, liiten spindel på min cykel. Jag blev stel av skräck. Kort därefter kom en humla och gjorde mig sällskap. Även där kissade jag nästan i brallan. Till och med en liten fluga, eller mygga, kan få mig ur balans så här tidigt på året! Det är ju sjukt att jag aldrig lär mig...
Mot slutet av sommaren är jag ju en morbid jävel som njuter varje sekund av att få mosa livet ur den lille myggrackaren!
Jag måste helt enkelt fokusera hårt denna månaden. Ligga i hårdträning.

I år ska jag inte visa mina premiärnerver. I år ska jag tänka DÖD.


OBS. Getingar är ett undantag. Ett stort jävla undantag! De är konstant vrålläskiga och har som mål att alltid cirkulera i min mat eller runt mitt ansikte i hopp om att få ta sig ett stick. Jag ser det som min rättighet att därför alltid fly springandes och skrikandes som ett litet flickebarn varje gång en geting är i närheten. Fybubblan.